Tyskland dag 3 – 4.

Koncentrerad provning i Wiesbaden

Så är det dags för VDP’s förhandsprovning av vita Grosse + Erste Gewächse 2011 samt dito röda 2010. Sammantaget kan man säga att de vita synnerligen svårprovade – värre än tidagare år. Som grupp var de mycket slutna och många klart reduktiva. Därmed inte sagt att vinerna verkar ha dålig potential, snarare tvärtom, men de behöver tid. Jag kommer att vänta minst fem år innan jag rör dem. 2011 har de vita hög syra, men inte lika hög som året innan och inte heller lika vass. Frukten är rik och ren, så på den punkten liknar vinerna 2009:orna, dock utan att vara riktigt fläskiga.

Jag tycker att Mosel gör sig bättre på den sötare sidan än på den torra. Denna skörd av GG vederlägger väl inte precis den tanken. De bästa exemplaren kommer från Zilliken, Schloss Lieser och Wegeler. Andra är tunga i alkoholen och en del har tydliga inslag av botrytis, vilket normalt är en styggelse i en torr Riesling. Nej, det blir inte mer komplexitet av botrytis i torra viner. Av de moselviner som har aningen för hög sockerhalt för att klassas som GG, så står van Volxem ut med Scharzhofberger som toppnummer, tätt följt av Alternberg och Gottesfuss. Heymann-Löwenstein tycker jag inte var så imponerande.

Rheingaus Erste Gewächse brukar bjuda på en kvalitetsmässig bergochdalbana och det är ingen skillnad i år. De bästa vinerna kommer från Kesseler, Wegeler, Künstler, Schloss Johannisberg, Prinz och Weil. För mig är Schloss Schönborn en överraskning. Deras viner brukar vara väl tunga, men årets kollektion visar upp ett gäng stiliga viner, där Pfaffenberg och speciellt Marcobrunn står ut. Och sedan har ju två andra producenter påtagliga mängder etylacetat i sina viner.

I Nahe hittar jag den jämnaste kvalitetsnivån med Dönnhoff, Emrich-Schönleber och Schäfer-Frölich i topp (inte oväntat). Gut Herrmannsberg lyfter sig rejält jämfört med förra året och Crusius gör bra ifrån sig. Diel känns något ojämn med Goldloch som bästa vin.

Rheinhessen bjuder också på ett gäng bra viner. Till de bästa hör Gunderloch, Kühling-Gillot, Battenfeld-Spanier och Wagner-Stempel. Wittmann verkar ha ändrat vinmakning till att ha mer skalkontakt liksom K-G och B-S har sedan tidigare. Det bidrar till att göra vinerna mer återhållna, men de lovar ändå gott med Morstein i spetsen. Kellers två viner känns bra men oengagerade för närvarande.

I Pfalz hittar man den största mängden GG; hela 52 st presenteras. Som väntat hör Burklin-Wolf till toppskiktet med Bassermann-Jordan strax därbakom och von Buhl hack ihäl. Christmann hör definitivt till årets toppskikt med Idig som vassaste nummer. I norr imponerar för oss mindre kända Philipp Kuhn med tre bra viner – Burgweg i topp. Von Winning verkar vara på G, men når inte riktigt fram till toppen och Mosbachers viner har nog vad som krävs, men visar inte så mycket just nu.

Av Frankens Rieslingar imponerar två stycken Lump, från Horst Sauer och Michael Frölich. Distriktets huvudnummer är ju Silvaner och nämnda producenter och vingård ligger även i topp på denna front. Till Silvanertopparna hör även Juliusspitals Stein samt Julius-Echter-Berg. Staatliche Hofkeller ligger precis därbakom med Innere Leiste som bästa nummer. Och Wirschings grejer blir nog också bra.

Så till Spätburgunder 2010, inte något lätt år, men bra mineralitet och koncentration hos de som har lyckats. I Pfalz står Friedrich Beckers viner ut; med en bra Kammerberg och en ännu bättre S:t Paul. Därutöver så är Knipsers Burgweg klart bra.

Frankens röda kommer en bit därefter med Fürsts Centgrafenberg som bästa vin. Då är Baden roligare med ett varierat utbud. Som vanligt hamnar Huber högst upp på listan. Bienengarten framstår som bäst följd av Sommerhalde och Schlossberg. I Kaiserstuhl kan man gärna titta efter Salwey’s, Heger’s och Stigler’s viner. Würtembergs röda brukar sällan ligga i topp och gör det inte nu heller; Aldinger och Haidle förtjänar dock att nämnas.

Men Ahr då? Av VDP’s 6 medlemmar i Ahr, gjorde endast två av dem GG 2010; Nelles och Meyer-Näkel. Nelles presenterade inga viner vid detta tillfälle, men M-N hade med Kräuterberg och Pfarrwingert. De hade båda M-N’s något polerade stil, men stod inte ut på något sätt. Kräuterberg gav dock intryck av att ha något bättre potential.

Annonser

4 kommentarer

  1. Tack för genomgången!

    Instämmer i att Beckers 2010 Sankt Paul är riktigt bra – sval stram och ren.

    Kellers båda spätburgunder GG var inte representerade?

    1. Inga Keller och inga andra från Rheinhessen.
      Jag har nu gjort ett litet tillägg om Ahr.

  2. Anledningar till att endast två producenter i Ahr gjorde GG? Det är ju ändå rätt varmt i de bästa vingårdarna där, och hösten borde varit tillräckligt bra även om syranivåerna blev höga.

    Kesseler hade tydligen problem med kvaliteten på spätburgunder 2010 medan Keller och Becker är helt nöjda med sina resultat.

    1. De övriga i Ahr var inte riktigt nöjda med kvaliteten på druvmaterialet 2010.
      Jag kan inte uttala mig om Kesselers röda 2010, då han inte presenterade några i Wiesbaden. Kanske frånvaron antyder något?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s