Bourgogne och Amarone

Corton-Charlemagne 1997, Jadot

Under 90-talet var det en ganska utbredd uppfattning att Jadot var bättre på vita än röda bourgogner. Men hur står sig vinerna? Håller de för tidens gnagande tand?

Ja, detta vin bjuder på en mogen, nötig, lätt rökig ganska bred doft med drag av torkad frukt, acaciahonung och ett uns kardemumma (!). Smaken är mogen, mineralbetonad, stram och fokuserad med bra syra och balans. Mognaden är påtaglig utan att det fanns några oxidationstendenser och vinet sitter ihop från första droppen till sista. Stiligt åldrat med bevarande av såväl ryggrad som fruktfläsk, även om det finns antydningar till uttorkning. 4,5p.

Campolongo di Torbe 1995, Masi

Det var bra många år sedan jag köpte en amarone, till stor del beroende på att det finns så mycket skräp därute. Men när man dricker något som är på riktigt, så är det bara att kapitulera.

Vinet ger initialt en lätt skitig doft som sedan lättar och ger plats för en ganska mogen, tät och fyllig doft med chokladinslag – dock inga körsbär. Smaken är kraftfull, koncentrerad och tät utan att vara överdriven med bra längd och stramt, torrt slut. Det har en klar starkvinston, men bär sina 16% med heder och känns balanserat, fokuserat och distinkt. Ett moget, men mycket vitalt vin som passar bäst som meditationsvin eller möjligen till någon ost. 4,5p

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s