Fonseca

David Guimaraens gästade importören Johan Lidby och ledde en provning där jag lärde mig lite nytt. 1840 var första året som Fonseca gjorde Vintage Port och i snitt blir det ungefär tre Fonseca VP-årgångar per dekad. Hyggliga år gör man istället en Guimaraens VP till ungefär halva priset. Nuvarande årgång på Bolaget är 1995 och den allra första var 1931. Hos Fonseca fottrampas all VP i Lagares.

Fram till 1991 var alla portvinshus tvungna att köpa vinspriten av staten. Det kanske inte var fulsprit direkt, men inte den bästa kvaliteten, varför portvinshusen välkomnade att spriten släpptes fri. På en öppen marknad kan man söka sig till bättre produkter och enligt David är den förbättrade spritkvaliteten den viktigaste orsaken till att portvinerna idag är av bättre kvalitet.

Tidigare var alla portvinshus rena handlare, men många har integrerat bakåt och köpt på sig fler vingårdar för att ha bättre kontroll över slutprodukten.

David Guimaraens

Fonseca Guimaraens VP 1984: I grunden ett blekt år där ingen deklarerade VP. Detta vin är moget, stramt och slankt med te, mint, slånbär, citrus, örter, kryddor och en spritighet som slår igenom. 3p.

Fonseca VP 1985: Riktigt bra år där många deklarerade, det bästa året sedan 1977 (som jag själv inte är så förtjust i). Tät, kryddig doft med te, citrus och fin frukt. Smaken sträv, ungdomlig, lång, ganska söt och intensiv med bra frukt och ett uns choklad. Bra nu och många år framöver. 4,5p

Fonseca Guimaraens VP 1987: Mellanår med en del skapliga viner. Strävt, stramt, torrt och något ogint med lite muggiga drag, fast det fanns god frukt därbakom. Andra flaskan något renare. 2p.

Fonseca Guimaraens VP 1991: Riktigt bra år som Fonseca avstod från att deklarera. Stramt, strävt, syrligt, kryddigt och slankt med te och mint. 3,5p.

Fonseca VP 1992: Riktigt bra år framförallt för de som väntade med skörden. Fonseca valde att deklarera detta år istället för 1991. Utmärkt, ungt, utvecklingsbart och kryddigt med te, bra frukt och fin sötma. 4,5p.

Fonseca Guimaraens VP 1995: Mellanår. Strävt, kryddigt, eldigt, långt och intensivt med bra frukt, te, slånbär och lite slankt slut. 3,5p.

Fonseca Guimaraens VP 2001: Ett bra men inte allmänt deklarerat år i skymundan av utmärkta 2000. Strävt, kryddigt, stramt, koncentrerat och eldigt med god frukt, te och slånbär. Riktigt bra. 4p.

Fonseca Guimaraens VP 2008: Ett rätt bra år där Fonseca inte deklarerade. Kryddigt, strävt och stramt med lite chokladinslag. Lite spretigt och bittert nu, men lovande. 3,5p.

Fonseca VP 2009: Kraftfullt, bra år. Tät, ung, svartbärig doft med te och björnklister. Kraftfullt, eldigt och nästan vilt men samtidigt stiligt i smaken med rik, svartbärig frukt, balanserad sötma, längd och bra tanniner. Bra potential. Påminnande om 1970 enligt David. 4,5p.

Fonseca Guimaraens VP 1967: Avslutningsvin från mellanår. Moget, mintigt, kryddigt och komplext i lite lättare, eterisk stil. 3,5p.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s