Stag’s Leap Wine Cellars

1976 fick vinvärlden – även den snobbigare delen – upp ögonen för de kaliforniska vinerna i ju med att dessaa sopade banan med frassarna vid den berömda provningen i Paris. På vitvinssidan vann Château Montelena och Stag’s Leap Wine Cellars 1973 tog hem segern på den röda sidan. Cab-druvorna kom från egendomens första vingård, planterad tre år innan och idag benämnd Stag’s Leap Vineyards. På senare år verkar det ha kommit en nytändning hos SLWC i ju med att ett konsortium med Piero Antinori i spetsen köpte egendomen. Det har gjorts ett flertal investeringar och Renzo Cotarella agerar konsulterande vinmakare, vilket inte känns helt bekvämt. Han är i mitt tycke lite svår på eken.

Men det hindrade inte mig från att gå på en lunchprovning som Vinunic anordnade. En Sauvignon Blanc 2009 var snygg och inte så aromatisk med mer svartvinbärsblad än fläder. Friskt, rent och gott men knappast värt 200 kr. 3p. Karia Chardonnay 2010 visade sig vara lätt smörig, ren och elegant med fin syra och bara ett uns ek. Klart tilltalande. 4p. På den röda sidan startade Artemis CS 2010 först och bjöd med rak och öppen stil på cassis, ceder, tobak, fina tanniner och saftig, söt frukt. Bra klunkbarhet, men kanske inte så finessrikt, så det blev 3,5p.

SLWC kompletterade sin vingård med intilliggande Fay Vineyard 1986 och även om vingårdarna ligger nära så skiljer de sig åt. Fay har mer alluvialjordar medan SLV har sina rankor i vulkaniska jordar. Fay CS 2009 hade en liten, finstämd doft med mer ceder och tobak än cassis. Smaken bjöd på fin, söt frukt, finkorniga tanniner, bra syra, ceder och någon cassis. Givetvis fanns det lite ek, men den kändes väl inbäddad, även i den långa eftersmaken. Stiligt. 4,5p. SLV CS 2009 var kryddig, finstämd och läcker i doften med ceder, tobak och ett uns cassis. Smaken kändes lång, stilig, elegant och stram med fina tanniner, bra syra, lite rostade toner och lite mineralisk avslutning. Slankare, stiligare och mer återhållet än Fay blev det min favorit. 4,5p.

Sedan var det dags för toppnumret, Cask 23. Ursprungligen ett stort fat av årgång 1974 från SLV som kändes mycket bättre än de övriga och därför buteljerades separat. Idag är det en blend från både Fay och SLV. Denna Cask 23 CS 2009 gav en finstämd och god doft med drag av ceder, cassis samt mocka och följdes av en tydligt sträv, eldig, intensiv, lång och rätt bitter smak med mer ekkänsla än i de tidigare vinerna. Extra allt helt enkelt, och där tänkte jag att mer av det mesta borde absorbera eken bra, men icke. Vinet kändes överdrivet och inte alls balanserat. 3p. Dessutom är det dubbelt så dyrt som Fay och 50% upp från SLV. Vinerna kommer i BS i april. Som referens fylldes glasen med årgång 1997 av samma vin, som visserligen hade rik frukt, men också en myckenhet av ek, eldighet, bitterhet, mocka och skogstoner. Rätt klumpigt.

010

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s