Alsace dag 4

Jag har egentligen ingen större erfarenhet av vinerna från Albert Mann, så jag var ganska nollställd inför detta besök. Det är en producent med 20 ha med biodynamiskt certifikat hägrande nästa år (ja, ännu en mångubbe!). Ansvariga är bröderna Maurice och Jacky Barthelme. Uppenbarligen har de gott rykte för sina röda. Maurice betonar att uttaget per ranka är mycket viktigare än uttaget per hektar, dock med hänsyn taget till jordmån.

Vi börjar med de röda där Pinot Noir Sainte Claire 2011 är värstingen; tydligt bärig, stram och koncentrerad med en del tanniner (95% stjälkar med i jäsningen) och bra potential. PN Grand H 2011 respektive PN Grand P 2011 kommer från Grand Cru-lägena Hengst respektive Pfirsigberg, men GC-beteckningen är ju inte tillåten för PN, därav dessa beteckningar. DE kommer inte långt efter Sainte Claire med H lite kryddigare och aningen mer ekig samt P i något mer rödbärig stil.

Bland de vita håller sig Riesling Schlossberg 2011 och 2008 väl framme; friska, rena och mineraliga med bra frukt i citrusstil. Även PG- och Gewurz-vinerna fär mer än godkänt – kort sagt en producent att komma tillbaka till.

Maurice

Maurice

Léon Beyer är en producent vars viner funnits länge på svenska marknaden, dock endast kort tid i förhållande till hur länge detta hus funnits med; Yann som tar emot är 14:e generationen Beyer. Han betonar husets torra stil på vinerna och hur mycket bättre dessa passar till mat, även till foie gras. Vinerna är klart torra, strama och mineraliga i slank stil. Emellanåt saknar de klarhet och några känns ett uns muggiga på näsan. Bäst av rieslingarna är Les Ecaillers 2008 med balans, bra frukt och syra. Bäst in show var ändå två SdGN från 1998; en Gewurz och en PG; rika och botrytisstinna med harmoni och många år kvar i sin utveckling.

Yann

Yann

Vi avslutar hos Cave Vinicole de Pfaffenheim; ett kooperativ som även rattar Dopff & Irion och Comte d’Isenbourg. Totalt sett hyggliga viner, där några står ut genom att verka rätt högt prissatta. Bäst är Riesling Schoenenbourg 2010 från Comte d’Isenbourg, tillgänglig på bolaget för 149 kr. Det är friskt, rent, stramt, mineraligt och citrusbetonat.

 

 

Annonser

2 kommentarer

  1. ake · · Svara

    Jag har positiva minnen av 05:an av Isenbourg’s Schoenenbourg. Är 2010:an helt torr? Om du skulle välja mellan den och en Österrikisk riesling för samma pengar (från Brndlmayer eller Loimer, t ex) vad föredrar du?

  2. 10:an Schoenenbourg har runt 10 g socker per liter, men känns torr.
    Valet är en stilfråga; föredrar man rena, friska och kanske lite lätt kartiga toner så blir det en österrikare. Vill man istället ha ett vin med mer mogen frukt, samtidigt som man tål lite kärvare smaker, så får det bli denna alsacare. Men varför välja?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s