G&S hos ES

Dags igen för en middag med G&S och kvällens tema var shiraz mot syrah. Men först ett preludium i form av La Grande Dame 1995 serverad med löjromssnittar. En mogen och bred näsa med vinteräpplen, nötfnas och en begynnande svampton följdes av en stram, klart mogen, lång, kritig och aningen besk smak med mer fyllighet än finess. Gott, men har nog precis passerat sin topp. 3,5p.

Irländsk hummer med vit sparris fick bilda bakgrund till två vita. Haut-Brion 1985 bjöd på nötter, lite fat, rök, kryddiga toner och ett uns honungspastiller i näsan. Smaken var ganska hög i syran, lång, mineralig, intensiv och stram med lite fatinslag. Spänstigt, vitalt och komplext med bra balans. 4,5p. Montrachet 1985 från Marquis de Laguiche (Drouhin) kändes i mitt tycke lite tröttare, medan andra vid bordet höll den som bäst. Komplex, mogen doft med lite vinteräpplen och aningen svampiga toner följdes av en mineralig, nötig, rökig, lång och rätt stilig smak med bra syra och lite vinteräpplen. 3,5p.

012

Ursäkten för de fyra röda var ett utmärkt rapphönsbröst med toppmurklor. Först Grange Hermitage 1981 (ja så hette den då – numera bara Grange) som kändes lite blek. Mintig, kryddig, fatig och rak doft med lakritsinslag. Klart sträv, syrlig, fatig, kryddig och rätt så tät smak med lakrits och sälta. Gott men utan djup och komplexitet. 3p.

Grange Hermitage 1976 bjöd istället på det som saknades i 81:an. Ungdomlig, kryddig och kolalik doft med bär och lakrits. Riktigt läcker näsa trots de bourbonlika fatinslagen. Smaken erbjöd tät rik frukt, avrundade tanniner och bra längd med kryddor, lakrits och ett uns sälta. Koncentration och intensitet med stil och kraft. Mycket snyggt. 4,5p.

Tillbaka till La France gav vi oss på La Chapelle 1983 som bjöd på en fruktbetonad och köttig doft med någon mognad och komplexa lager av mint, lagerblad, tjära, oliver och lite stall. Smaken tydligt sträv och stram i rak, tät och lätt mineralig stil med bra frukt, frisk syra och utmärkt längd. Inte så elegant utan mer pang på – gott ändå. 4p.

Den under långa tider mycket uppskrivna La Chapelle 1978 var något helt annat; eterisk och finstämd. Doften var ganska liten och undflyende med drag av mint och skogsvegetation. Smaken kändes ganska lätt, elegant och komplex med fin längd, bra syra och längd. Möjligen var finishen något ofin och viner har nog sett bättre dagar. Trots det läckert och värt 4,5p.

013

Ostarna sköljde vi ner med två portviner. Croft 1960 hade mogen, lätt mintig, citrus- och telik doft. Det fanns lite kartongtoner initialt, men de dämpades och gav plats för en spännande ton av apelsinmarmelad. Smaken var eldig, sträv, mintig och lång med någon bitterhet i avslutningen. Även i smaken spökade kartongerna något och kändes inte helt harmonisk, fast njutbart var det ju ändå.

Croft 1955 var klart roligare, men så kom den ju från en strålande årgång. Kryddig, rik, tät och klart fruktbetonad doft med te och citrus. Smaken kändes sträv, tät, eldig, rik och mångskiktig med fin frukt och längd. Kraft med stil och komplexitet. 4,5p.

015

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s