AG Chef’s table

Inspirerade av Café Rotsundas blogginlägg om bordet ute i köket på AG slog sig 7 personer från Tungspetsen ner för att pressa ner en bättre måltid med goda möjligheter att bli riktigt mätta. Givetvis med viner valda efter eget huvud. Meningen med Chef’s table är att man sitter ute i köket och att köket bestämmer menyn helt och hållet. På hyllorna bredvid hos hittar vi bland annat kryddor, senap, rågmjöl, Felix inlagda rödbetor plus Pluras kokbok.

Vi går ut lite löst med galiciska percebes, dvs långhalsar som är filtrerande kräftdjur levande fästa på hårda ytor som klippor etc. På långt håll släkt med havstulpaner.

001

De serveras varma och smakar intensivt och väldigt mycket hav. Gott. Vi väljer två viner från Wachau; först en Riesling Bruck 2011 från Peter Veyder-Malberg. Frisk, ren doft med fina inslag av ros och persika; inte så tydlig Wachau utan mer tysk i uttrycket. Smaken är lätt, lång, elegant och mineralig med fin syra. Definitivt i den finstämda stilen. 4p. En GV Höhereck Smaragd 2010 från Schmelz känns klart rikare. En kryddig, fet och ganska bred fot med vitpeppar följs av en stram, kryddig, lång och mineralig smak med fin syra. Fylligt utan att ha någon restsötma. 4p. Till långhalsarna funkade GV’n bäst. Den fina rieslingen kom bort lite grann.

003

Dessa viner får släpa med till sotad tonfisk med minikronärtskocka och papada, något som beskrivs som grishaka och fungerar som lardo. Sammantaget en bra kombo och nu fungerade båda vita fint till.

002

Vi tar in en Lapola 2008 från Dominio do Bibei, en Ribeira Sacra gjord på 70% Doña Blanca och resten Godello enligt importören, fast andra källor pekar på omvända förhållandet i cuvéen. Det har en ekig, kryddig doft som går igen i smaken; lätt, lång och finstämd med citrus och frisk syra. Kul och annorlunda. Lite drygt 3p.

006

Men med sin syra passar det ypperligt till Oxmärg Flintstone serverad med löjrom och syrad lök. Det är ett på längden itusågat märgben – drygt 4 dm – anrättat i ugnen och sältan och syran i tillbehören passar den feta märgen perfekt. Fina smakbrytningar.

004

Vi får in en helstekt piggvar med pepparrot, citron och brynt smör, mao klassiskt anrättad i rak stil som lyfter fram råvaran. Turligt nog serveras pepparroten vid sidan om så att jag kan undvika den – jag fixar inte tiocyanater utom i små koncentrationer.

Nästa glas innehåller Pinot Noir Littorai 2009 från Hirsch och Sonoma Coast. Det har en finstämd, läcker och lätt kryddig doft med röda bär. Smaken drar åt det lättare hållet och det är renheten i bärtonerna som är huvudintrycket; liten strävhet, balanserande syra och bra längd gör detta till ett attraktivt vin. Utan vidare 4p. Till den får vi lammsadel med sparris, spenat och ramslöksmajo. Lagom rosa, riktigt god lammsmak och bra med vinet.

007

Från Massolino en Barolo Vigna Rionda 2005; ingen helt lyckad årgång i Barolo, men detta vin är fint balanserat om än i lite lättare stil. Doften är utvecklad, kryddig och lite skogslik med någon mintton och återhållen frukt. Smaken är stram, lång och lite slank med relativt lätta tanniner. Kanske inte så rikt men gott och väl ihopfogat. 3,5p.

Till den får vi husets köttfestival; helt rätt grillat nötkött av olika slag. AG’S egen entrecôte är bäst, amerikansk ribeye bra, skaplig T-ben från AG samt en skotsk bit som hade god smak men var aningen seg.

011

Som sista vin väljer vi en tysk – Erbacher Schlossberg Riesling Auslese 2005 från Schloss Reinhartshausen. Ren, fin, elegant doft med mogen frukt. Smaken är frisk, lätt, ren, lång och elegant med bra frukt och fin syra. Kanske inte så söt och tät som väntat med den årgången. Vinet smakar mer som en Erden – vilket det står i vinlistan – än Erbach. 4p ändå. Efterrätten är en hallonparfait – en frisk och ren avslutning på måltiden, fast lite övermäktig (!) för vinet.

012

Annonser

6 kommentarer

  1. The Wall · · Svara

    Det låter som om att en Chablis av bättre snitt skulle funkat bra till långhalsarna?

  2. Absolut. Det kanske det får bli nästa gång. Om vi vet vad som landar på tallriken, vill säga.

  3. Hej där,

    Kul att jag kunde inspirera er att gå till AG’s Chef Table.
    Det såg ju ut som att ni hade det lika bra som jag har haft där!

    Michel

    1. Ja, det hade vi säkerligen, trots att vi sannolikt inte hällde i oss lika mycket goda viner!

  4. Har druckit Bruck ett par gånger och tycker nog att ddet kommer bort lite oavsett vad och om man överhuvudtaget äter. Känns som man får betala rätt så mycket för de svårtillgängliga odlingarna, utan att detta nödvändigtvis återspeglar sig i vinet. Gott, men långt ifrån prisvärt.

  5. Jag har provat Bruck ett par gånger tidigare och då har det känts bättre även om det handlar om en tydligt slank stil. Och det kostar ju en rätt rejäl slant. Då föredrar jag Buschenberg, även om man tar hänsyn till att det vinet är än dyrare. Men nu fanns inte det på AG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s