G&S hos LB

Lafite var utlovat som kvällens tema, fast vi började med lite tyskt. 1969 Merler Königslay und Adler Trockenbeerenauslese från Michael Schneider lovade kanske inte så mycket på papperet. Producenten var en aktiv aktör på den tiden men inte med något topprykte.

Vinet bjöd på aprikos, honung och en rikedom av torkade frukter i fin kombination. Det fanns inget av den kartongton som många äldre sötviner kan uppvisa. Smaken var lätt, finstämd och lång med balans, fin frukt och syra. Vinet var fortfarande tydligt sött, men det kändes friskt och visade inga kladdiga drag. Stil med viss elegans förlänade vinet 4,5p.

022

Hummersoppa var det medium som två vita bordeauxer fick möjlighet att spegla sig mot. Domaine de Chevalier 2008 var först frisk, fatig, nötig och sluten på näsan med lite honung, men blommade sedan upp och var lite mer expressiv med fina florala toner. Smaken kändes initialt nästan sträv efter tysken och i övrigt fatig, nötig och lång med fin syra. Även smaken var sluten men öppnade upp fint. Mår nog bra av fem år i källaren, 4p idag.

Det andra vinet var en kontrast; Laville Haut Brion 1976 som släppte ifrån sig en relativt liten, fin barsaclik doft med inslag av torkad frukt och lite fat. Smaken kändes tydligt torr, stram, stilig och lite fatig med fin syra och riktigt bra längd. Ett uns kartong gick det också att hitta. Vinet var tydligt moget, men utvecklades fint i glaset för att sedan tappa. 4p som bäst. Detta vin existerade fram till och med 2008. Därefter går frukten till La Mission Haut Brion Blanc.

En klassisk porterstek gav en vinvänlig bakgrund till de första två av de röda. 1983 är inte känt för att ha producerat några större charmtroll även om det finns lyckade viner från årgången. Lafite 1983 presterade en mogen, lätt stallig och vagt kolalik doft som sedan blev elegant och eterisk. Smaken var stram, torr och lång med tydliga tanniner och lite låg frukt. Det utvecklades en del i glaset och visade en del stil och klass. 4p. Lafite 1981 såg ljusare ut och bjöd på en liten, finstämd doft av paprika och ceder. Smakmässigt var den sträv, stram, torr och lång med någon syra och låg frukt. Ett slankare vin än 83:an och i mitt tycke lite mindre, även om andra föredrog just detta vin. 3,5p.

018

Till ett gäng ostar serverades nästa par. Lafite 1979 var initialt finstämd i doften med tobak, ceder och lite paprika, men utvecklade med tiden en lätt rotsakston. Smaken var sträv, torr, syrlig och slank med ett uns frukt. I praktiken ett slankt vin med mest struktur. 3p.

Lafite 1945 var påtagligt ljus och mogen i färgen. Doften kändes klart mogen med inslag av skog, svamp och mocka. Smaken var klart mogen, lätt, stiligt och klart lång med svamp- och skogstoner. Ett gott vin som tappar, men ändå över förväntan. 4p som bäst.

Doktorns persikokaka fick sällskap av två Vintage Port från 1960. Burmester 1960 ansågs redan på sent 60-tal vara väl framme i sin utveckling och nu var vinet klart mognast av de två. Mint, te, citrus och lite slånbär fanns i doften och efter ett tag även lite russin. Smaken kändes sträv, stram, eldig slank och aningen bitter med mint och citrus. Knappt 4p. Sandeman 1960 kändes lite spänstigare med kryddor, te och citrus i doften. Smaken var sträv, eldig, rik och söt med längd, bra frukt och stil samt en liten avslutande bitterhet. Drygt 4p.

019

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s