Minispets

Några dagar före nyår samlades Tungspetsens vänner hemma hos Lena för en lättare övning. Nja, inte alla – Tuvan var tillsammmans med familjen utlokaliserad till Nya Zeeland, så det fick bli en Minispets där övriga deltagare var AK, ET, Punkarn och jag själv.

Till några rätt svåröppnade ostron (sorten bortglömd) och några snittar bjöds en Meursault Genevrières 2010 från Lucien le Moine. Doften kändes rätt utvecklad med kryddig ek och friska citrustoner. Smaken kändes stram, syrabetonad, lång och lätt ekig med citrusinslag och ett uns gula äpplen. Mera bred än elegant. 3,5p.

Till anklever ”au torchon” serverades en halvflaska Eitelsbacher Karthäuserhofberg Auslese Goldkapsel 2003. Vi möttes av en utvecklad, fin doft med rik, persikolik frukt och liten honung. Smaken var lätt och rik på samma gång med honung, persika och fin balans. Ett urläckert vin som visar att det gick att göra bra, söta vin detta extremt varma år. 4,5p.

Till den superba grillade entrecôten (råvara från Urban Deli) bjöds fem viner. Felton Road Block 5 2009 startade och bjöd på en ren, fin, bärig och kryddig doft med ett uns örtighet. Smaken var rätt utvecklad, krydd och syrlig med söta bär i attacken, någon ek och en liten bitterhet. Gott och ganska tätt. 4p.

Den ställdes mot Chambolle Les Clos de l’Orme, även den 2009, från Sylvain Cathiard. Här var doften klart återhållen med lätta, god bärtoner. Smaken var påtagligt slutn med återhållen, aningen söt frukt. Det var istället syra, lite tanniner och en liten bitterhet som låg i förgrunden. Det gick dock att känna potentialen i och bakom strukturen. 4p på sikt.

Ytterligare Pinot Noir kom på bordet; Ostler Caroline’s 2008. Det är en av de omskrivna producenterna i det nya distriktet Waitaki, med en del i Canterbury respektive Central Otago. Doften var ganska köttig med kola, bär och lite vanilj. Smaken var kryddig och aningen sträv med balanserad syra, lite söt bärfrukt och bra längd. Dessvärre tappade vinet något efter ett tag i glaset. 3p.

Lillian är en Oregonbaserad producent som gör kalifornisk syrah, med druvor hämtade från Santa Maria Valley samt Santa Ynez Valley. Denna California Syrah 2006 riskerade att kännas väl framtung med sina 15,5%, och doften kändes som en varning därvidlag – ekig, kryddig och bränd med inslag av tjära. Smaken var tydligt sträv, ekig, kryddig och eldig med söt frukt och någon bitterhet. En kraftfull sak som fungerar på något sätt ändå. Inte min likör, men vinet hade kvaliteter, så det blev 4p.

Sista rödvinet bjöd på en utvecklad, komplex doft med tobak, ceder, korinter, stall, läder och ett uns kaffe. Efter ett tag i glaset öppnade doften upp och kändes såväl djup som spänstig och finstämd. Smaken var rik, fyllig, lätt kryddig, lång och läcker med rik, korintlik frukt och ett uns choklad. Facit Château Cheval Blanc 1982, ett smaskigt vin som var hur vitalt som helst. Ledigt 4,5p.

Sista vinet blev en Château Climens 1990 med en såväl rik som fin doft bestående av saffran, aprikos, honung och mandarin. Smaken var intensiv, rik och riktigt lång med bra syra, aprikos och någon ek. Koncentrerat och elegant samtidigt, på topp nu. 4,5p.

004

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s