Drappier och lite till

Titt som tätt ordnar diverse importörer inte bara solitära provningar utan även provningar med mat, oftast då i form av lunch. Tankegången är vanligen att lunch måste man ändå äta samt en vilja att presentera vinerna i sin rätta miljö, dvs till mat. Det är normalt flinkt och effektivt exekverade övningar där allting klaffar utmärkt, frånsett någon enstaka gång där matens kryddning slår ihjäl vinerna. Men ibland går saker och ting inte riktigt på räls…

I måndags kallade Vinovativa till lunchprovning då företaget tagit över distributionen för Champagne Drappier och ville visa upp en del viner. Det var bara det att det inte fanns några viner. Budet hade inte levererat och svarade inte på telefon. Killarna på Vinovativa fann sig dock och tyckte det var viktigt att hitreste Michel Drappier kunde berätta om sina viner och sin filosofi samtidigt som vi fick vår lunch. Det trollades även fram en utmärkt Riesling vom Berg 2012 från Birgit Eichinger i Kamptal.

Drappier startade 1808 och är fortfarande ett familjeföretag med säte i Urville i Aube, dvs längst ned i sydost, där ortens vingårdar är lågt klassificerade. Familjen äger 55 ha, arrenderar lika mycket och köper druvor från en areal motsvarande sin egen. Drappier har 70% Pinot Noir, 15% Chardonnay och drygt 10% Pinot Meunier. Resten utgörs av Pinot Blanc (som lokalt kallas Blanc Vrais), Arbanne, Petit Meslier samt nyplanterad Pinot Gris. Mao alla tillåtna druvor.

På 90-talet började de med ekologisk odling men har inte ansökt om någon certifiering. Enligt Michel rör de sig idag i riktning mot biodynamisk odling. Han har även minskat på dosagen så att den ligger på maximalt 7 g per liter. Eftersom vare sig Michel eller hans far tål sulfiter särskilt bra har de minskat ner på svavelinsatsen och använder normalt 25 – 30 mg per liter, vilket får anses lågt. 2007 var första årgången Michel gav sig på att göra en champagne på ren Pinot Noir utan någon svaveltillsats. Det tog tre år innan han fick till det och Michel betonade kvaliteten på druvmaterialet för att lyckas. Det måste selekteras hårt och det får inte finnas några bär som är angripna av botrytis eller mjöldagg. Några gröna bär tolereras inte heller. Vid jäsningen produceras 5 – 7 mg per liter naturligt, men det är inte mycket till skydd.

När vi hade smakat på rieslingen och börjat äta så materialiserades budet och vinerna. Efter en kort stund kunde vinerna serveras och det första var en Brut Nature Sans Souffre utan årgång. Skulle detta osvavlade vin dofta och smaka äppelskrutt och därmed få oss att osa svavel? Nix, det gjorde det inte. Istället var det ett mycket torrt, rent och stramt vin med massor av mineral och stenkross, tillika med blyg frukt. Inte så elegant, men ett spännande, koncentrerat och personligt vin. Enligt Michel borde det hålla att lagra 2 – 3 år.

Av övriga provade viner fastnade jag för en 2008 Millésime Exception, som imponerade med sin fina, rena frukt i balans med mineral, florala toner och bra syra. Alla viner kommer i BS.

Michel Drappier

Michel Drappier

När det ändå handlar om bubbel kan det vara värt att nämna en Crémant d’Alsace, provad samma dag. Trilogy 2007 från Fernand Engel har ingen dosage men har genomgått två (!) flaskjäsningar. Varför i h-e krånglar man till det på det viset? undrar nog vän av ordning. Vinmakaren Xavier Baril förklarade: ”-När jag studerade fick jag lära mig att när jäsningen har svårt att komma igång, så produceras mer glycerol, vilken ger vinet fetma. Vid en andra flaskjäsning finns det redan mer alkohol och även högt tryck, så jästen har svårt att komma igång med sitt arbete, varför det borde produceras mer glycerol”.

Resultatet då? Doften var fyllig, brödig och rätt äpplig med drag av spansk cider. Smaken kändes bred, brödig, rostad och utvecklad med längd, distinkt syra, vinteräpplen, tydlig autolys och en viss -utlovad – fetma. Inte direkt elegant men ovanligt rikt för en Crémant d’Alsace med en alldeles egen stil, som inte liknar något annat i Alsace. Kanske ett uns i riktning mot Champagne, men absolut inte där. Kul.

 

Annonser

3 kommentarer

  1. Då gör jag helt oblygt reklam för min bloggpost från mitt besök hos Drappier i somras (http://vintomas.wordpress.com/2013/08/01/besok-hos-champagne-drappier-i-urville/) och ser om den passerar Vinarskallens censur. 🙂 Jag lärde känna Drappier i Belgien, där vinerna var vanligare än i Sverige. De har levt lite undanskymda i BS och tidigare mestadels varit begränsade till deras NV, vilket är lite synd, även om deras Brut Zéro (finns även med lite svavel…) också är bra. Hoppas att även prestigecuvéen Grande Sendrée dyker upp, för den brukar vara klart bra och kosta ungefär som en ”vanlig millesime” från de större husen.

  2. Jodå, Grand Sendrée dyker upp i form av årgång 2006, som inte övertygade riktigt.

  3. Aha, provade själv senast 2005 av Grande Sendrée. Men 2008 är ju en bättre årgång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s