Coche-Dury

Få Bourgognedomäner har samma rykte som Coche-Dury i Meursault för sina vita viner. Och det är i sig lite ovanligt eftersom det inte finns någon lång historia som många andra kända domäner har. När Jean-Francois Coche’s farfar dog delades domänen – skapad så sakteliga efter första världskriget – upp i tre delar, så att Jean-Francois far Georges fick en tredjedel och resten blev Domaine Roulot respektive Domaine Coche-Bizouard. Jean-Francois tog över 1973 och två senare lade han till hustruns namn till domänen och under det namnet känner vi domänen idag. Fast idag regerar sonen Raphaël i källaren.

Idag hör domänens vita viner till Bourgognes dyraste och redan en Meursault Village kostar i grova slängar 2000 kr, dvs ungefär lika mycket som en Grand Cru. Kan ett sådant vin överhuvudtaget vara värt sitt pris, speciellt jämfört med en Grand Cru, som ligger i samma priskategori?

Ett svar på frågan gick att få i förra veckan då Roberson ordnade en vertikalprovning av 9 årgångar av kommunvinet.

IMG_3739mini

Grunden till vinerna läggs givetvis i vingården där det handlar om tre saker; först använder de sig inte av enstaka kloner utan ”selection massale”, vilket anses ge mer komplexitet. Vidare används Cordon Royat för 30% istället för normal Guyot-uppbindning. Det ger mindre bär och därmed lägre uttag samt mer extrakt och fenoler. Slutligen håller man ner uttaget i resterande 70% av vingårdarna. Odlingarna omfattar 11 ha i 27 olika parceller.

I källaren används korgpress av fabrikat Vaslin, som inte ger lika ren must som moderna pneumatiska pressar. Det ger mer fasta partiklar och uplösta ämnen, varför sådan must behöver längre tid för att klarna. I gengäld innehåller den ”skitiga” musten mer fenoler och därmed antioxidanter. Det anses att detta ger vinet möjlighet att åldras bättre och domänens viner är kända för att hålla länge. Dessa fenoler ger därmed vinet en mer reduktiv karaktär, vilket förstärks av att vinet får ligga på sin fällning ett år innan det tappas om. Batonnage används för att styra de reduktiva karaktärerna. Dessa yttrar sig som dofter av flinta och rök, speciellt när vinerna är unga. Upp till 40% nya fat används.

Tillbaka till provningen. Vi börjar med Meursault 2010 som doftar flinta, lite våt sten med lite nötter och päron på ett gasnka slutet sätt. Smaken är frisk, stram, lång och koncentrerad med fin syra, gröna och gula äpplen. Ännu ungt och slutet men alla delar verkar vara på rätt plats så här finns potential till 4,5p.

Meursault 2009 har en bredare doft med flinta, rök, lite äpplen, ett uns kryddig ek. Smaken är mineralig, rund, lång och koncentrerad med liten fetma. Det är snyggt och balanserat även om syran är årgångstypiskt på den låga sidan. Knappt 4p.

Meursault 2007 har en mer utvecklad doft med rök, flinta, lite nötter , aning ek och lite florala toner. Läcker. Smaken är livlig, mineralig, lång, koncentrerad, snygg och stilig med frisk syra och ett uns sälta. Härligt vin med djup. Drygt 4p.

Doften i Meursault 2003 börjar blygt, men växer till sig och visar nästa rhônelika drag med kryddor, flinta, vita blommor, våt sten och lite tropiska drag. Smaken är rund, fyllig, rätt fet, rik och lång med mineral och lite eldig avslutning. Lite av ett svullo i sammanhanget. 3,5p.

Meursault 2002 har en något aromatisk doft med vita blommor, rök och flinta. Smaken är stram, mineralig, lång och precist balanserad med fin syra och ett uns strävhet. Riktigt läckert. Knappt 4,5p.

Meursault 1996 bjuder på en utvecklad och lätt kryddig doft med rök, flinta och begynnande firnelika drag i ganska rak stil.Smaken är stram, mineralig, rätt koncentrerad och riktigt lång med bra syra. Den känns initialt inte så komplex, men den lyfter efter ett tag. Knappt 4p.

I Meursault 1994 börjar doften med en del vinteräpplen som sedan försvinner till största delen. Men det kvarstår en lätt skitig rotsakston som även kompletteras av lite botrytis. Inte så kul även om det finns bra toner av flinta och rök. Smaken är mineralig, kryddig, lite kärv och speglar doften väl. Inget lätt år helt enkelt. 2,5p.

Meursault 1992 bjuder på en utvecklad, fin doft med rök, flinta och lite florala drag. Smaken är spänstig, stram, lång och mineralig med fin syra. Vinet är stiligt, finstämt och snyggt balanserat från början till slut. Visar att årgången är bättre än sitt tidigare rykte. 4,5p.

Meursault 1990 har en komplex, flitig, rökig, floral och lite vinteräpplig doft som tappar något efter ett tag i glaset. Smaken är utvecklad, floral, stram, lång och ganska rik, även om den också blir anfrätt med tid i glaset. Lite som en avslagen champagne sa någon. Knappt 4p.

011

Så vad blir helhetsomdömet? Ja, dessa kommunviner har inte elegansen eller de högfrekventa övertonerna som en Grand Cru vanligen bjuder på. I gengäld känns vinerna komplexa med lager på lager av intressanta komponenter. Prisvärda? Mja, det får var och en avgöra. Priserna ut från domänen lär vara betydligt lägre än marknadspriserna, så påslagen sker i kommande led.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s