Barolo dag 2

Frukostdiskussionen handlar om SMS:et vi fick kvällen innan. Det var Lufthansa som beklagade att vår flight hem på fredag från Frankfurt var inställd. Vår tanke är dock att pilotstrejken kanske är löst till dess, så vi lägger det åt sidan.
Vi besöker Augusto Capellano i Serralunga d’Alba. Capellano räknas tillsammans med Bartolo Mascarello och Guiseppe Rinaldi som en av de tre sista mohikanerna, dvs en av de sista riktiga traditionalisterna. Vi provar en Barbera d’Alba 2009 som är kryddig, robust och syrlig med lätta stalltoner.
Fokus ligger dock på Baroli och Augusto skiljer på Barolo Rupestris respektive Pie Franco, där den förra är gjord på normalt ympade rankor, medan den senare är rotäkta. Vi provar lite Barolo 2013 från botti, där Rupestris känns ren och finstämd om än lite laktisk just nu. Dito Franco är annorlunda med rödare frukt och framförallt en större dos tanniner. Augusto är mycket nöjd med årgång 2013; ett enkelt år att arbeta med.
IMG_3807mini
Från flaska följer årgång 2009 där Rupestris visar röda bär, bra syra och tydliga, men snälla tanniner. Franco 09 är tätare med jordgubbslik frukt, stram syra och rejäla tanniner i rätt torr och robust inramning.
Sedan följer den obigatoriska Barolo Chinato, skapad av Augustos farfarsbror, apotekare till professionen. Som namnet antyder så är den baserad på Barolo och kryddad med kinin, men innehåller även andra – hemliga – kryddor, socker och en sprittillsats så att den håller runt 17%. Den har en tydlig bitterhet och jag undrar om den inte innehåller lite malört, kanske också ett uns kanel. Bra till en bit mörk choklad.

På restaurant...

På restaurant…


...Centro Storico

…Centro Storico


Lunch äter vi på en favorit; Centro Storico i Serralunga. Jag äter en utmärkt kalvkotlett med ett glas Barbaresco Pajé 2009 från Manuel Marinacci. Mycket bra ihop.
Siesta eller nåt...

Siesta eller nåt…


Lokal ordningsstadga

Lokal ordningsstadga


Efter kaffet drar vi till Azelia i södra utkanten av Castiglione Falletto, grundat 1920. Men det är fjärde generationens Luigi Scavino – kusin till Paolo – som satt sin prägel på vineriet Det är hans son som berättar att de jäser allt i stål och lagrar en del viner i botti och andra i barrique, men endast 20% ny ek. Normalt macererar de 18 – 20 dagar och någon filtrering eller klarning görs inte.
IMG_3821mini
En Dolcetto 2012 är frisk, stram, sträv och något syrlig med röda bär, medan en Langhe Nebbiolo från samma år är frisk, stram, syrlig och sträv men klart tillgänglig med fin , lite söt frukt. En Barbera d’Alba 2011 som fått kontakt med några barriquer har en saftig, rik frukt, kryddor och aningen bittra fattoner. Rätt trevligt.
Basbarolon 2010 är riktigt bra med fin frukt, tydliga tanniner, intensitet och stil. Balans i vardande. Margheria 2010 är tillgänglig och elegant med läcker frukt, fina tanniner och framförallt en härlig längd.
Vi byter till årgång 2005 och provar två barriquelagrade viner, där druvorna skördades före regnet. Bricco Fiasco har en hel del tobak och läder i doften samt en sträv, stram och torr smak. Lite spretig och något bitter för mig. San Rocca är tätare och bättre med koncentration och kraft. Lite bitter dock.
Avslutningsvis får vi Voghera Brea Riserva 2001 i glaset; ett utmärkt, komplext, rikt och intensivt vin med kraft och stil. Ingen barrique här inte. Med omstöpningen av vingårdar och namn kommer detta vin att heta Bricco Voghera framöver.
För en middag styr vi sedan mot den lilla byn Santa Maria, nedanför och hörande till La Morra. Utan att ha bokat får vi ett bord på Osteria del Vignaiolo, som sedan snabbt fylls med uteätare. Vi dricker en Derthona Timorasso (klassisk lokal druva) 2010 från Claudio Mariotti som är karaktärsfull och visar drag av sent skördade druvor. Den fungerar fint till snabbt stekta skivor av pilgrimsmussla med kronärtskocka.
003
Rödvinet blir Vigna Rionda 2004 från Luigi Oddero. Det har som man kan vänta bra drag i tanninerna kombinerat med stram syra och lite murkna mognadstoner. Gott men ingen finess. Vinet fungerar fint till en utmärkt tagliolini con ragu al salsiccia. Efter en lätt efterrätt infinner sig en viss paltkoma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s