G&S hos Peter

Ibland blir material som skulle kunna landa på den här bloggen bara liggande; av lättja eller möjligen av andra skäl. Den här gången berodde det på att jag missade att ta bilder av vare sig maten eller vinerna, förmodligen pga upphetsningen över och koncentrationen på de senare.
Nåväl, denna Gustus-middag som redovisas utan bildbevis började med en Grünstadter Höllenpfad Riesling Auslese 1983 från kooperativet Leiningerland. Näsan bestod av torkad frukt och lite honung medan smaken som var lite uttorkad speglade doften med tillägg av en lite låg syra. Gott men inte stort. 3,5p.
Sedan två årgångar av Laville Haut-Brion där 2002 gav ifrån sig en lite udda doft, dock med snygg ek och lite honungslika toner. Smaken stram, slank, ekig och påtagligt lång med koncentration och lite beska toner. Något charmlöst även om vinet skärpte till sig efter ett tag i glaset. 3,5p.
Årgång 2004 av samma vin var lite öppnare med ek, kryddor, honung och aningen botrytis i doften. Smaken rund, kryddig, lite ekig, lång, intensiv och tät med löfte om att kunna utvecklas ytterligare. 4p. Till dessa gluffade vi i oss utmärkta havskräftor i sauternessås, där dock sötman i såsen fick vinerna att kännas torrare än vad de var.
Branaire-Ducru 1982 bjöd på ceder, tobak, läder och lite stall i doften och sedan en sträv, stram, lång och rätt mogen smak med någon syra och cedertoner. 3p. Nästa vin var definitivt ett par snäpp upp i klass. Léoville Barton 1982 hade en eterisk, komplex och fin doft med djup och finess. Smaken var stilig, lång, komplex och väl sammansatt med ceder och strama tanniner. 4p. Till vinerna en strålande renfilé, fast även här hade vinerna lite tufft med såsen – denna gång baserad på portvin.
Till ostarna först Haut-Brion 1982 som hade en stallig, djup och komplex doft vilken följdes av en sträv, stram, lätt syrlig, lång, komplex och kryddig smak, som dock gav ett något spretigt intryck. Det förändrades inte märkbart i glaset och det fanns ingen märkbar defekt, men vinet borde ha presterat bättre. 3p. Nästa vin, en Margaux 1982 presterade dock som man kunde önska. En utvecklad och komplex doft med ceder, läder, tryffel och lite skog gav sedan plats för en ganska sträv, stram, komplex, elegant och lång smak med lite drag av torkad frukt. Riktigt bra, stiligt och läckert med fortfarande ungdomliga drag. 4,5p är aningen snålt.
Hallonsufflén fick sällskap av en Barsac; Ch de Rolland 1981. Ganska komplex doft med inslag av aprikos, hjortron och lite saffran. Smaken barsac-stram och lite uttorkad, men med tydlig botrytiskaraktär. 3,5p.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s