Tungspets

Sista lördagen i april samlades vännerna – denna gång fulltaliga – hos Punkarn för en vårbash, för att använda värdens uttryck. Till köksbestyren kunde vi smutta på en nyazeeländsk Pinot; Mata-Au 2012 från Chard Farm. Ett lättsamt, rakt och ärligt vin med hallon, lite örter och rena drag. Tydlig pinocity. 3,5p.
IMG_3896mini
Bubbelkluttar serveras; en sort baserad på krutong med crème fraiche, lök, rökt ren och löjrom samt en krutong med kungskrabba, hollandaise och gräslök. Båda utmärkta aptitretare som fungerar fint till de två bubblen.
IMG_3890mini
Clos de Goisses 1996 är klart utvecklad på näsan med nöt, brioche och en liten ton som drar åt det stalliga. Smaken är stram, mineralig och tydligt torr med drag i syran, nötter, choklad och ett uns champignon. Bra längd och väl sammanhållet. 4,5p. Winston Churchill 1996 känns ungdomlig på näsan med bröd, gula äpplen och ett uns våta löv. Smaken är vital, lång och rätt charmig med bra frukt, mineral och ganska rik framtoning. Dosagen känns högre än i förra vinet och det är nog det bästa exemplaret av detta vin jag druckit under de senaste åren. Nästan 4,5p.
IMG_3892mini
Vi lämnar bubblorna och går över till tre stilla vita. Abtserde Riesling GG 2011 från Keller bjuder på en ren, god och frisk doft med grape, ros och ett uns persika. Smaken är stramt syrlig, mineralig, lång och frisk med grape och bra spänst. Ungt, men gott. 4p. Nästa Riesling är Wegelers Geheimrat J 2001, vilken är en blandning av druvor från olika vingårdar. Här möts vi av tydlig mognad med firne och läcker, torkad frukt i doften. Smakmässigt är det friskt, moget och syrligt med firne och faktiskt ett uns sprits. Vitalt och riktigt bra. 4p. En Batard-Montrachet 2008 från Fontaine-Gagnard har en liten, ung, fatig, nötig doft med citrus och nästan lite köttiga toner. Smaken är mineralig, syrlig, lång och intensiv. Faten märks men pareras av en liten, fin frukt. Det är välstrukturerat, ungt och läckert. 4,5p.
IMG_3899mini
Vi får en fin soppa på fisk- och musselbuljong med imixade ostron. Fungerar utmärkt till de båda rieslingarna. Därefter en lätt karamelliserad tunn laxskiva, som också fungerar bäst till nämnda viner. Nästa rätt; variation på pilgrimsmussla, var min så där tillåter jag mig en utvidgning.
Av någon anledning ville jag servera pilgrimer till Batarden, men insåg att umamin i musslorna skulle kollidera med eken i vinet. I ena varianten försökte jag möta med sälta och syra, dvs skivor av musslorna fick en halvtimmes rimning och strax innan servering fick de en sked citronsaft över sig. Enkelt men gott. Däremot fungerade inte kombon med bourgognen, utan rieslingarna var överlägsna här. Nästa variant harmonierade däremot riktigt bra med bourgognen. Snabbt stekta musselskivor fick sällskap av brynt smör och långsamt stekta småtärningar av rökt sidfläsk. Ett rätt lyckat försök att skapa en smakbrygga till vinet.
Och nu till rödvinerna! Först en Clos Vougeot Les Grand Montpertuis (vilket är från den övre, bättre delen av vingården) 1999 som ger oss en liten, lätt fruktig doft med drag av citrus och lakrits. Mer känsla av syrah än pinot. Smaken är sträv, ung, syrlig, kryddig, tuff och lite bitter. Det är tätt, slutet och dessvärre utan den charm och klass man kunde förvänta sig. 3p.
Nästa vin är från samma år, men en Hermitage L’Ermite från Chapoutier. En kryddig, dov, lätt kaffeekig doft med drag av söt frukt stiger upp ur glaset. Smaken är sträv, kryddig, eldig, ekig och tuff med rostade inslag och söt frukt. Det känns diffust, bråkigt och förblir ganska stumt även efter ett tag i glaset. 3,5p.
Trean är Astralis Shiraz 2001 från Clarendon Hill i McLaren Vale. Här finns det mycket av det mesta; ek, söt körsbärslik frukt, men också ett drag av oxidation. Smaken är sträv, kryddig, eldig, ekig och något bitter med söt frukt. Oxidationsinslaget återfinns dessvärre här. 2,5p.
Fjärde vinet är svårbeskrivet i doften, men det går att hitta ceder samt potatiskällare fylld med diverse rotsaker. Smaken är rätt kraftfull, men murken och trött, trots rätt tydliga tanniner. Det är en Léoville-LasCases 1947 som undandrar sig varje försök till betygsättning. Det är ett vackert lik med snarast kvartiära aromer. En tidigare flaska har varit klart bättre.
IMG_3901mini
Vi har otur med rödvinerna idag trots att det inte är någon rotdag. Lammsteken smakar dock utmärkt och det goda rotsaksmoset med rosa färg väcker lätt ekivoka associationer.
IMG_3903mini
Ostvinet är det inget fel på. Det är en Pahlmeyer 2005, ett Napa-vin gjort på de fem bordeauxdruvorna med CS i spetsen. Det är ganska oblygt i glaset med en tät, rik doft med ceder, mint och söt mörkbärig frukt. Smaken är sträv, tät, eldig, rik och ekig med söt frukt och lite bittert slut. Ett storvulet vin som känns lite överdrivet för min smak. Jag ger det bara 3,5p, men kan förstå andra som höjer det till 4,5.IMG_3904mini
Dessertvinet är en Oremus Tokaji Aszú 5 puttonyos 2000, som bjuder på en tät, rik doft med aprikos och även andra torkade frukter. Smaken är söt, fyllig, rik, lång och aprikoslik med skaplig syra och en läcker apelsinton. Ledigt 4p. Drickes till en rätt bestående av biskvibotten, hallon, pistaschnötter och vaniljgrädde. Gott.
IMG_3908mini
Pust. Ett hårt arbetspass är över och vi ser fram emot nästa övning någon gång i början av hösten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s