G&S hos Esbjörn

Med anledning av att Esbjörn och Lennart fyllt jämna år bjöds det i början av september in till middag, förträffligt lagad av Robert.

Starten bestod av en magnum Château de Bligny 1996 med ursprung i den sydöstliga delen av Aube. Den var klart utvecklad med lätta svamptoner, frisk syra, bra längd och aningen besk avslutning. Gott men inte stort. 3,5p.

001

Till amerikansk – men härkokt – hummer med brommaslagen mayo serverades två bourgogner. Montrachet 1986 från Bouchard Père & Fils bjöd på en utvecklad, kryddigt och svagt smörig doft med någon ek samt inslag av skog och svamp. Smaken var rund, fyllig, något eldig och lite ekig med aningen kärvt slut. Mer tungt och brett i stilen än elegant. 3,5p. Chevalier-Montrachet 1989 från Domaine Leflaive hade en elegant och finstämd doft med rök, fin frukt och ett uns ek. Smaken var riktigt komplex och elegant med rök, mineral, fin syra, längd, stil och klass. Mycket vitalt och läckert. 4,5p.

003

Den utmärkta vildanden med klassisk gräddsås fick sällskap av bordeuax. Ch Margaux 1934 gav ifrån sig en mogen och kryddig doft med skog svamp och även lite toner av sillspad (!). Smaken var klart mogen, sirlig och syrlig med ganska lätta tanniner och viss längd. Finlemmat och lite fragilt var det stiligt och nådde faktiskt upp till 4p. Förvånansvärt välbehållet. Ch Margaux 1983 var desto tätare: rik och komplex doft med fin frukt, ceder och dämpad cassis. Smaken kändes ung, sträv, stram, syrlig och lång i relativt tuff framtoning. Vinet känns något robust först, men utvecklas och blir rätt intensivt. Knappt 4p nu, men med potential för mer.

004

Till ostarna blev det Vintage Port. Fonseca 1934 gav ifrån sig russin, choklad och apelsin i doften på ett elegant och sirligt sätt. Smaken var intensiv, sträv, syrlig och lång med mockatoner, bitter choklad och klart stram avslutning. Sammanhållet med bra fokus i vinet som öppnande upp något efter ett tag i glaset. 4p. En härtappad Fonseca 1963 hade en återhållen, men fin och elegant doft med drag av torkad frukt och lite te. Smaken var rätt återhållen men det fanns kraft, längd och intensitet med torkad frukt och stadig struktur. Kan fortfarande utvecklas. Knappt 4p nu.

005

Till vaniljglass med hjortron bjöds Bual 1934 från Companhia Vinicola da Madeira, uppenbarligen avsedd för den tyska marknaden. Här möttes vi av en tät, komplex doft med choklad, gammal apelsinmarmelad, fat och nötter. Smaken var rik, intensiv, nötig och lätt fatig med lite ketoner och en härlig längd. När jag tyckte att vinet kanske borde ha dekanterats dagen innan istället för vid middagen muttrar någon ”madeirafascist”! Trots det, så nog kvällens vin i hård konkurrens. 4p.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s