Sydafrika dag 7

Jag vaknar runt fem av skränande ibisar. De låter som en korsning av lätena från kråka, nötskrika och björktrast, fast på högre volym. Illa med andra ord. Det är svårt att somna om när det kommer en störtskur som även den är högljudd. Det är utlovat mera regnskurar under dagen och när jag går ut känns det som 10-12 grader. Brrr. Hotellet har varit utmärkt på alla punkter utom en – internetanslutningen har varit extremt långsam; som bäst 0,5 Mbit/sek (därför publicering i efterskott).

Vi checkar ut och ger oss iväg mot Swartland och gör ett snabbt besök på Papkuilsfontein. Det är ett socialt projekt där Distell är inblandat. Totalt är 370 ha planterade med vin och Fairtrade-certifierade. Vidare är 170 ha ekologiskt odlade. Vinerna härifrån säljs under Earthbound-etiketten, tidigare Tukulu.

Återigen står vi på ett pickupflak när vi får oss en rundtur genom vingårdarna. Det blåser och är svinkallt. Solen tittar bara fram enstaka ögonblick, men varje gång får den en välsignelse. Uppenbarligen har ingen här upplevt en så kall mitt på november.

Här finns det gott om orm, även om vi inte ser någon. Kobrorna kan man nog hantera, eftersom de varnar med ett hissande ljud. En puff adder är lömskare eftersom den inte varnar och ett bett är dödligt. Och boomslang glider ofta runt i träden och är heller inte så kul. Det blir bara en kort tur, inte så mycket beroende på eventuella ormar utan mer på att vi provat vinerna tidigare i veckan.

Vi åker en halvtimme och når Allesverloren. Danie Malan tar emot och efter en värmande kopp kaffe, drar han iväg oss till ställets restaurant, som drivs av Danie’s syster. Vi får en provning av aktuella årgångar till lunchen. Jag äter en liten rätt friterade calamari, som följs av en gigantisk, men god portion cordon bleu på kyckling. Det märks att vi är på landet; de andras portioner har samma omfång. Vinerna är bra och det märks även här att 2012 är en lättare årgång, fast de är snygga och balanserade. Två nyheter: en röd blend Tres Vermelhos 2012, gjord på endast portugisiska sorter; Souzao, Tinta Barocca och Touriga Nacional, som är riktigt bra och lovar gott för nästa årgång där blandningen istället skett före fatlagring. En Red Moscadel är gjord som en Pineau de Charente och är frisk, ren och läcker.

013

016

Vi åker iväg och släpps av på Kapstadens flygplats för hemfärd. Som på så många andra flygplatser så är varorna dyrare här än i normala butiker.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s