Tungspets

Det blev en tungspetsövning i mitten av mars, denna gång hos Percy. En förkörare mitt i matlagningen bestod av en Vin de Corse; Sempre Contentu 2007. En kryddig, sträv och rätt rustik sak med stall och bret. Kul, men inte mer.

001 Första champagnen var Henriot’s Enchanteleur 1996 – mogen och utvecklad doft med bröd, nötter och lite svamp. Smaken lång, balanserad och stilig med avrundad syra och ett uns svamp. Riktigt bra. 4,5p. Därtill små krustader med murkelstuvning, förstärkt med lite mortlad, torkad Karl-Johan. Champagne nr 2 var de Venoge Louis XV Extra Brut Rosé med en ganska liten doft med brödtoner och lite röda bär. Smaken påtagligt torr och uppfordrande med längd, brödtoner och ett uns strävhet. 3,5p. Till denna ett försök att efterlikna Shibumis råbiff: fint skuren välhängd biff blandad med fransk och skånsk senap, schalottenlök och japansk majo (syrligare än andra) samt toppad med löjrom. Blev bra.

003

Därefter tre vita: Bienvenues Batard Montrachet 2007 från Vincent Girardin – ganska liten doft, som var ung och elegant med någon, snygg ek. Smaken rätt slank, men snygg och läcker med fin frukt, frisk syra, bra längd och rätt diskret ek. Fortfarande påtagligt ung med bra framtidsutsikter. 4,5p. Nästa vin visade sig vara från samma vingård och år men från en för mig okänd producent; Paul Pernot. Vinet sa inte så mycket på näsan, men smaken var kryddig, eldig och rätt ekig med frisk syra, citrustoner och lite gul frukt. Mer kraft än i förra vinet, men samtidigt mindre finessrikt. Knappt 4p. Sista vita vinet avvek då det hade en klart utvecklad och komplex doft med firne, svamp, lite botrytis och någon krydda. Smaken presenterade sig som torr, mineralig, kryddig, lite äpplig och något kärv utan större finess. En Riesling Clos Sainte Hune 1998 som var rätt trött och bedagad även om det fanns något fint bakom rynkorna. 3p.

002

Till dessa viner en utmärkt hälle- och ostrontartar med kräftstjärt, forellrom och havskräftsås följd av sotad tonfisk med ingefära, lime och gröna alger. Friskt.

004005

De röda började med DRC’s Richebourg 1995 – kryddig, bärig, ren, fin, elegant och animalisk doft med ett uns örtighet. Smaken syrlig, kryddig, lite sträv, lång, stilig och läcker med fina bärtoner. Utmärkt vin med uns vegetal ton och lovande framtid. Latour 1986 var en klar besvikelse; torr, stallig och något oxiderad. 2,5p. Palacios värsting från Bierzo, La Faraona 2007 var en strålande upplevelse: lite udda doftpalett bestående av kola, kryddor, ek, någon vanilj, köttiga toner, syren och kanske något fisklikt. Smaken var sträv, kryddig, lätt ekig, eldig och lång med rik frukt, stil och klass. Riktigt snyggt där kraft och finess samsades på ett utmärkt sätt. Knappt 4,5p. En CndP Mas Boislauzan Quet 2007 kändes väl överdriven för min smak. Doften kryddig, dov, ekig och sötfruktig med liten cassiston. Smaken kraftfull, rejält extraherad, ekig, eldig, intensiv och något bitter med söt frukt och ett uns sälta – för mycket för min gom. 3p. Latouren ersattes av Henschke Mount Edelstone Eden Valley Shiraz 2000 som hade en rostad, läcker, animalisk och floral doft med bacon, lagerblad och lite mynta. Smaken reflekterade dofte väl med bra tanniner, fin syra, längd och ett uns sälta. Attraktivt och behagligt efter föregående vin. Knappt 4p.

009010

011

Till dessa rödingar förtärdes rejäla skivor kalvschnitzel Duchessa di Parma, vilka på ett föredömligt sätt understödde vinerna.

013

Offley Forrester’s Boa Vista 1963 hade en kryddig, mintig och högfrekvent doft med inslag av te och slånbär. Smaken söt, lång, hetsig och kryddig med kola, fikon, nejlikor och en liten bitterhet i svansen. En stark 4p. Till denna några ostar, vilkas namn har diffunderat.

016

Engelsk glass med frukt stod sedan på menyn. Jag har ett vagt minne av att det var riktigt gott (jag gjorde enbart anteckningar på vinerna). Därtill en Tokaji Aszú Esszencia 1957, givetvis från den statliga leverantören Monimpex. Den hade en kryddig och lite nötig doft med inslag av fikon, melass och lite kartong. Smaken mycket söt och simmig, lång och rätt intensiv med frisk, bra syra och fin komplexitet. Kanske aningen funky. Drygt 4p.

019020

Till kaffet en Fine från Felton Road med kokos, fat, kryddor och ett uns till strävhet. En lite rustik sak som river till mot slutet, och det ska det vid 47%. Kul i egen stil.

021

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s