Grosse Gewächse

Som vanligt hade VDP en provning av Grosse Gewächse innan de släpps 1 september. Det handlade om vita 2014 samt röda 2013 och i viss fall något eller några år äldre röda. Och det har blivit till en trend – fler och fler rödvinsproducenter väljer att presentera och släppa sina viner senare. Det kanske blir en trend på vita sidan också. Juliusspital har valt att släppa sina GG 2014 först 1 september 2016. Anledningen är till stor del att producenterna anser att vinerna inte visar upp sitt rätta jag – de har ofta buteljerats någon månad innan provning och release. Just därför finns det anledning att ta dessa bedömningar och åsikter med en nypa salt – vinerna lär åka berg- och dalbana i sitt uppförande framöver.

061

För Riesling har jag inte varit sårskilt förtjust i vinerna från 2013. De har ofta haft en pregnant och kartig syra – mer äppelsyra än vinsyra. Dessutom har frukten varit låg och vinerna har ofta varit behäftade med väl kärva drag. Totalt sett tycker jag bättre om 2014 eftersom syrorna finns där men är inte lika höga samt känns mognare. I vissa fall finns de kärva tonerna, men inte i lika hög grad som året innan. Dessutom finns det i vissa distrikt diskret, men riktigt fin frukt i vinerna.

Man ska ha klart för sig att båda årgångarna gav liten skörd samt var svåra och ställde mycket höga krav på odlarna. Det var nödvändigt att sortera bort rötangripna och dåliga druvor. För 2014 har många producenter varierande kvalitetsnivå med några bra och sedan något eller några mediokra viner. Kanske räckte inte sorteringskapaciteten till?

Bäst är helt klart vinerna från Nahe, ganska tätt följde av kollegorna från Pfalz. Men vi tar ett distrikt i taget med början i norr, fortfarande för Riesling.

Generellt sett är Moselvinerna slanka, syrabetonade och något kärva med återhållen frukt. Således något för den som gillar nakna, mineraliga saker. Den producent som lyckats bäst är nog Heymann-Löwenstein, där Uhlen Blaufüsser Lay och även Uhlen Laubach är gulfruktiga, syrabetonade, strama och mineraliga med bra längd.

Mittelrhein drabbades precis innan det var dags att skörda av ättiksflugor som penetrerade skalen och fick delar av musten att bli till vinäger, vilket kunde kännas när man gick genom många vingårdar. Även Mosel fick en släng av denna slev, men inte alls i samma utsträckning som här. Således generellt sett inget att skriva hem om, men St Jost från Ratzenberger sitter i alla fall ihop rätt snyggt med ett uns gul frukt.

I Rheingau var vinerna slanka och rätt kärva med inslag av botrytis och faktiskt inte så hög syra som väntat. Künstler lyckades klart bra med sin Kirchenstück och Berg Rottland, medan Hölle och Weiss Erd kändes habila. Och Berg Schlossberg från Leitz övertygade. Hans Berg Rottland nådde nästan dit. Även Spreitzers Wisselbrunnen var anständig.

Vill man ha frukt i diskreta mängder i sina viner så är Nahe ett bra val detta år; till stor del rena och friska viner. Stjärnan 2014 är i mitt tycke Schäfer-Fröhlich där Kupfergrube, Felsenberg och Halenberg står ut. Men även Felseneck, Stromberg och Frühlingsplätzchen är bra. Nummer två i Nahe är Dönnhoff , där Dellchen och Felsenberg är bra, medan Hermannshöhle känns aningen stum. Emrich-Schönlebers viner levererade; Halenberg någon före Frühlingsplätzchen.

Pfalz lyckades också mycket bra. Kvaliteten varierar dock och verkar vara bäst i mitten kring de klassiska vinbyarna. I norr lyckades Philipp Kuhn bäst – såväl Schwarzer Herrgott som Kirschgarten är fina.

I söder hörde Rebholz Im Sonnenschein och Kastanienbusch samt Ganz Horn till topparna. Även Kastanienbusch ”Köppel” från Wehrheim var bra. Och vinerna från Messmer och Theo Minges nådde nästan dit. Som vanligt presterar Bürklin-Wolf utmärkt – bäst är Pechstein och Ungeheuer, följd av Gaisböhl, medan Langenmorgen är lite kärv. Von Winning är också utmärkt med Ungeheuer och Pechstein som bästa viner, tätt följda av Kirchenstück, Jesuitengarten, Kalkofen och Langenmorgen. Von Buhl har ny ledning och vinmakare sedan början av 2014, så att vinerna därifrån håller en jämn, bra nivå, förvånar inte. Bäst Jesuitengarten med de andra strax därefter. Bassermann-Jordans viner kändes slutna, aningen vassa i syran, så här finns revideringspotential. Bäst nu var Kalkofen. Christmann är mest känd för sin Idig, men jag imponerades mest av hans Reiterpfad ”Hofstück”, följd av Langenmorgen.

von Buhls nya etikett

von Buhls nya etikett

Rheinhessens viner 2014 kan beskrivas som något slags mellanting mellan Rheingau och Pfalz, med de bästa i söder. Keller visade endast upp ett vin; Hubacker, men det var å andra sidan en klockren vinnare. Därefter följer Wittmanns Aulerde, Kirchspiel och i viss mån Morstein. I nordost vid Rheinfront är Kühling-Gillots Rothenberg klar ledare. Och Battenfeld-Spanier gör bra ifrån sig, speciellt med Kirchenstück. Dessutom förtjänar Höllberg från Wagner-Stempel att nämnas.IMG_4812

Frankenrieslingarna verkar detta år vara syrabetonade med dämpad frukt samt visa upp lite botrytis och något kärva toner. När inte Juliusspital presenterade några viner så var det ingen match för Horst Sauer med sin Am Lumpen 1655. Därefter landade Centgrafenberg från Fürst samt vinerna från Wirsching ett ytterligare snäpp efter. När vi ändå är inne på Franken bör Silvaner nämnas och återigen var Horst Sauer bäst med Am Lumpen 1655. I viss mån kan även vinerna från Wirsching och Schmitt´s Kinder nämnas.

Jag provade även igenom de 26 Weissburgunder som presenterades, men det var mest en rätt tam uppställning. Feuerberg Haslen från Bercher var dock en stilig sak.

De röda Spätburgunder som visades var huvudsakligen från 2013, så vinerna kändes syradrivna och slanka med bitvis rätt örtiga inslag. Och har något vin stuckit ut så har det nästan alltid varit från en äldre årgång. Med det sagt så var bästa vinet från 2013 inte oväntat Centgrafenberg från Fürst med habila insatser från Adeneuer, Battenfeld-Spanier och Gutzler. En del viner var nog bra, men de föll bort eftersom jag uppfattade dem som för ekiga. Bästa vinerna var Steinbuckel 2012 från Philipp Kuhn och Kirschgarten 2011 från Knipser.

Tids nog kan det nog bli dags att revidera en del av vinerna. När det gäller riesling 2013 har den pregnanta syran lyckligtvis rundats av lite så det går att närma sig en del av dessa viner. Jag har faktiskt dristat mig till att köpa ett par Pfalzflaskor.

Kvällen innan dessa provningar drog igång presenterade Nahe ett gäng viner från 2004, vilka visade sig ha hållit bra. Mest ungdomligt var Felseneck 2004 från Schäfer-Fröhlich – rent och precist med fin frukt, mineral och fin syra. Mycket stiligt. Även Dönnhoffs Herrmannshöhle 2004 höll hög klass – stiligt och mineraligt med frisk syra och torkad frukt.

Nahe 2004

Nahe 2004

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s