G&S

Dagen efter tungspetsen var det dags för en till begivenhet, G&S hos ES. Start med Bollinger La Grande Anné 2002, en ungdomlig och rik och balanserad skapelse. 4p.

028

Sedan två årgångar Laville Haut Brion; 1983 och 1976. Den förra betedde sig som en klassisk bordeaux – honung och tydlig semillonkaraktär på näsan samt en stram, ekig, kryddig, lång och tät smak med en liten kärvhet och märkbar ek. Knappt 4p. 76:an var ett helt annat djur; utvecklad, botrytiserad doft med en aning av saffran. Smaken kändes torr, stram, lång, stilig och lätt kryddig med någon ek och klar sauterneslik karaktär. Gott. Drygt 4p. Till detta lime- och chilimarinerade skivor av pilgrimsmusslor avanpå en bädd av souvas med en gnutta fänkål. Bra kombo som gick fint till vinerna.

Ett oannonserat inslag bestod av två tyska rieslingar. Först Ganz Horn Im Sonnenschein Grosses Gewächs 2012 från Rebholz, ett uppskrivet vin. En ren, floral doft följdes av en ung, tät, spritsig, lång smak med fin syra och ännu kvarvarande babyfett. Tre år till behövs nog. Knappt 4p idag. Nästa vin, Kirchspiel Grosses Gewächs 2009 från Keller hade en utvecklad, rund och grapelik doft. Smaken bjöd också på grape i en fyllig, rik och kraftfull inramning. Ett årgångstypiskt tungt vin med sinnelag nästan gränsande till svårmod. 3,5p.

029

Rödvinerna bestod av tre bordeauxer, alla 1970. Cheval Blanc 1970 hade en läcker, elegant och tydligt utvecklad doft med kola, tobak och lite skogstoner. Smaken stram, stilig och finstämd med milda tanniner, fin längd och lätta kolatoner. 4p. Latour 1970 har alltid haft rykte om sig att vara ett av årgångens bästa viner. Här gav den ifrån sig, en dov, tät, kryddig och komplex doft med ceder, tobak och lite cassis. Smaken tydligt sträv, stram och kryddig med frisk syra och cederinslag. Minst utvecklat av de tre, och samtidigt en aning stum och att uns robust. Jag fick inte till mer än 3,5p. Pichon Lalande 1970 var i gengäld det mest utvecklade. Doften liten, klart utvecklad med kola, tryffel, lite cassis och skogstoner. Samken finstämd, elegant och aningen lätt med längd, komplexitet och lätta tanniner. Ingen kraft, men finess istället. Drygt 4p. Till dessa ett bra ackompanjemang i form av en fin torskrydd, beurre rouge samt diverse grön- och rotsaker. Ostar serverades i form av Gryère, Appenzeller, Morbier, någon kittost samt Brillat-Savarin, där den senare fungerade bäst till rödvinerna.

030

Slutligen Tuke Holdsworth Vintage Port 1955. Doften var klart utvecklad och kryddig med inslag av te, slånbär och ett uns malört. Smaken kändes sträv, kryddig, syrlig, stram och något slank med slånbär och lite mocka. Höll ihop bra för att vara 60 år. Knappt 4p. Till detta en ganska torr chokladmousse med tydlig kaffeton. Totalt sett en mycket bra middag.

031

Annonser

2 kommentarer

  1. E.T. · · Svara

    Uj, bra jobbat att klara av den laddningen dagen efter spets-orgien!

    1. Det går bra, bara man är vältränad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s