2010 – premoxår för vit Bourgogne?

Jag har länge sett 2010 som en alldelse utmärkt årgång för vita Bourgogner. Vinerna har varit rena och klara med frisk syra, bra koncentration och en hel del finess. Under senare tid har viner från Marc Morey och Rémi Jobard varit spänstiga och fyllda med ungdomlig energi.

Men viner från Fontaine-Gagnard och delvis även från Henri Boillot har visat något helt annat av denna årgång.

024

033

Chassagne-Montrachet La Romanée 2010, Fontaine-Gagnard bjöd initialt på en läcker, smörig och nötig doft följd av fyllig, ganska bred och nötig smak med balanserad syra. Men när vinet fick stå i glaset tappade doften fräschör och graden av vinteräpplen växte till sig för att sedan dominera vinet tillsammans med kärvheten i eftersmaken. Riktigt trött helt enkelt. Vinet börjar som en dryg 4:a, men slutar som en dryg 2:a. Två buteljer provade med varierande grad av nedbrytning. Trist.

Storebror Batard-Montrachet 2010 då? Doften börjar som lätt fatig, nötig och lite rökig med drag av gul, lite torkad frukt. Om man letar så finns det ett uns vinteräpplen en bit bakom. Smaken är rund, fyllig och mineralig med lite fat, rök, nötter, ett uns vinteräpplen och ett stramt, långt slut. Vinet är rikt, elegant och underbart som bäst, men det tappar och den kärva tonen samt de oxidativa dragen växer till sig. Det börjar som 4,5p, men dalar ner mot 3,5 drygt. Jag har hört andras erfarenheter av producntens 2010:or vara likartade och så sent som förra veckan var det tydligen en Premier Cru 2012:a från F-G som kändes väl utvecklad. Misstanken att producenten har svavelbefriat sina viner infinner sig, men jag har inte kunnat hitta någon information om detta på F-Gs hemsida. Någon som vet?

Sedan har vi Henri Boillots Chassagne-Montrachet Les Embrazées 2010, som jag varit lite misstänksam mot. En flaska för ett halvår sedan kändes på något sätt knuten, medan den senaste bjöd på en mycket läcker, nötig, frisk, rökig och komplex doft. Smaken var stram, frisk, kryddig och tydligt ekig med mineral och ganska kärvt och beskt slut. Jag undrade tidigare om denna påtagliga kärvhet var ett resultat av oxidation, men det är nog inte fallet. Vinet behöver helt enkelt mer tid, tror jag. Intrycket av den underbara doften dras ner av kärvheten, varför betyget landar på knappt 4p. Och svaret på rubrikens fråga pekar snarast mot att Fontaine-Gagnard står för premoxen.

Annonser

2 kommentarer

  1. Fontaine-Gagnard tillhör det tiotal producenter som från början pekats ut att ha extremt hög andel premox-viner. Tror därför inte man behöver leta efter förändringar i svavlingen på senare tid, mycket premox redan 1995-2002 tydligen. Se t ex
    https://oxidised-burgs.wikispaces.com/General+Discussion

    1. Tack för riktigt intressant input!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s