Grosse Gewächse

Utan att ta till några överdrifter så kan man lugnt säga att 2015 är ett alldelse utmärkt rieslingår, inte bara i Tyskland, men här fokuserar jag på tysk GG.

Som så ofta numera var det ett onormalt år när det gäller väderleken. Ett torrt första halvår klarade rankorna väl då det fanns gott om vatten i jorden sedan de två blöta åren innan. Det var varmt från början till slut och sedan fortsatte torkan ända till början av september då det kom tillräckligt med regn. Det fanns då risk för att druvorna skulle svälla upp och spricka, men det torra varma vädret fortsatte och man kunde skörda friska och sunda druvor med något lägre syra än vanligt. Bara lite lägre? Ja, det var oftast svalt på nätterna så syran kunde bibehållas trots att det delvis var varmare än 2003. Riktigt hur detta gick till har många odlare fortfarande svårt att greppa. En del säger att en viktig detalj var att rankorna stängde ner under värmen och torkan. Fast då borde inte 2003 haft något problem med syran, väl? En del viner har dock lite hög alkoholhalt, men vinerna är generellt tillräckligt koncentrerade för att klara lite mer alkohol. Några viner känns dock lite tunga. Generellt finns en renhet och klarhet i frukten med fina syror samt bra mineralitet och täthet.

Innan jag ger mig in på de enskilda distrikten vill jag gärna uppdatera mina intryck av de två tidigare årgångarna 2013 och 2014. Den förra årgången utmärktes initialt av den fräsande syran med betydligt mer äppelsyra än vinsyra. Med tiden känns det som syrorna har rundats av en del och de flesta vinerna har bra koncentration så de känns något mer balanserade idag. Men fortfarande så är det låg frukt vilket innebär att detta är viner för älskare av mineral och syra.

När det gäller 2014 var från början vinerna bäst i Nahe och mittre delen av Pfalz. Idag känns vinerna lätta, samtidigt som det kryper fram antingen kartiga toner eller botrytisdrag. Inga höjdare mao.

Tillbaka till 2015 och VDP’s provning i Wiesbaden i slutet av augusti. Många viner var buteljerade i samma månad och det är troligt att de kan ha varit rätt knutna, för att kanske senare blomma upp. Trenden att enskilda odlare väntar ytterligare ett år med att presentera sina viner fortsätter helt klart.

I Nahe har de bästa elegans, koncentration, längd och fin mineralitet. Några kändes ändå lite eldiga.. Som väntat presterade Schäfer-Fröhlich och Dönnhoff överlag mycket bra. Även Emrich-Schönleber gjorde bra ifrån sig trots att vinerna var något slutna. Gut Hermannsberg valde att hålla tillbaka sina bästa GG, men 2015 fick istället bli premiärårgång för godsets GG från Rotenberg och Steinberg. Båda två mycket bra och då speciellt den senare.

 

012

Pfalz kändes överlag riktigt bra. Man skulle kunna misstänka att man i detta varma distrikt skulle hitta många alkotunga viner men det var mer undantag än regel. Som väntat föll von Winnings viner mig på läppen, även om det finns lätta ektoner i vinerna. De har dock tillräckligt med stoppning för att även en purist ska kunna gilla dem om något år. Av de tre B:na visade Bürklin-Wolf inga viner och Bassermann-Jordan gjorde hyggligt ifrån sig. Von Buhls viner var i sammanhanget en liten besvikelse, men med tanke på den nytändning egendomen fått för något år sedan så tror jag att vinerna kan utvecklas väl. Mosbacher verkar vara tillbaka som i fornstora dagar och en producent som inte gjort mycket väsen av sig; Acham-Magin har blivit bättre genom åren och presterade mycket väl 2015. Även Kuhns viner från Laumersheim känns lovande.

Rheinhessen bjöd på förhållandevis rätt stor variation i kvaliteten, där de bästa är riktigt bra med mycket av gula frukter. Bäst kändes vinerna från distriktets kalkjordar i söder. Keller visade endast en GG; Hubacker, vilken uppfyllde förväntningarna. Wittmanns grejer var utmärkta men priset går nog till Battenfeld-Spanier med Zellerweg am Schwarzen Herrgott och Kirchenstück främst. Jag hade väntat mig mer av vinerna från Rheinfront, men de var nog bara återhållna, så det är sannolikt bara att vänta ut Gunderloch och Kühling-Gillot.

Rheingau bjöd inte på samma kvalitetsmässiga berg- och dalbana som tidigare år utan det var i princip en homogen och attraktiv samling med bra balans, florala toner och gula frukter. Året innan var det Leitz och Künstler som stod ut – i princip alldeles ensamma. 2015 fanns de med i toppen men med klart hårdare konkurrens. Vinerna från Josef Spreitzer övertygade samt August Kesselers. Jag gillade även vinerna frå de mindre kända Jakob Jung och Hans Lang.

Mosel provade jag andra dagens eftermiddag och så här i efterhand känns det som att jag kan ha satt lite låga betyg på dessa. Vinerna är rikare och tätare än normalt. Det finns en beska som nog får attribueras till de tjocka skalen. Detta distrikt uppvisade mer ungdomliga pärontoner än andra gjorde, men de lär smälta ner med något år. Vinerna från Heyman-Löwenstein var distriktets bästa året innan men producentens 2015 hade jag svårt att förstå mig på i dagens läge. Schloss Lieser och van Volxem blev mina favoriter och strax därefter landade Fritz Haag. Sammantaget det bästa Mosel presterat på länge i GG-väg.

I Franken var det nog varmare än i andra distrikt, varför vinerna härifrån generellt var lite tyngre med höga alkonivåer. Silvaner tar nu det bättre än vad Riesling gör. Silvanervinerna var rena, rak och friska, där Bürgerspital med Steinharfe och Juliusspital med Stein lyckades bäst. Rieslingarna kan sägas vara goda i något robust stil och återigen var Stein-Harfe från Bürgerspital bra, men priset togs av Horst Sauers Am Lumpen 1655, vars Silvaner även gillades.

Av de vita burgundersorterna var det inte mycket som imponerade. Fortfarande är producenterna väl generösa med eken, framför allt i Baden. Men ändå var det här man kunde hitta de bästa exemplaren. Berchers Weiss- och Grauburgunder stod ut med sin balans bland dessa sorterna, medan Hubers båda Chardonnayviner var utmärkta, speciellt Schlossberg.

Jag hann inte med alla Spätburgunder men jag provade Ahr, Baden och lite Pfalz. Det handlade primärt om 2014, som visade sig vara en mycket lätt rödvinsårgång, speciellt i Ahr. Och med så slanka viner får eken ett alltför stort genomslag. Inte ens Huber nådde ända fram, även om Sommerhalde stod ut i sammanhanget som varande snyggt. De fåtal 2013 som var med visade bättre koncentration och hög syra med någon potential till god utveckling.

 

Annonser

2 kommentarer

  1. Carl von Anka · · Svara

    Det är glest mellan inläggen på vinarskallen. Börjar skallen tröttna??…

    1. Visst stämmer det att publiceringsfrekvensen har varit synnerligen låg. Skallen har varit både lat och lite småtrött, men avser att bli mer frekvent framöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s