Seychellerna dag 5

Under frukosten stävar vi mot nästa fågelreservat på Aride. Liksom på Cousin strävar man efter att skydda endemiska arter och mota invasiva arter. Här häckar över en miljon havsfåglar och ön hyser inte mindre än fem av Seychellernas endemiska fåglar. Men från början odlades kokospalmer här med kopra och kokosolja som tunga exportartiklar. Idag finns det endast enstaka kokospalmer kvar på ön.

Vi närmar oss Aride
Sand under fötterna…

Även här är det öns båtar som hämtar oss. Vår guide Mike – en ung volontär från Sydafrika tar oss med på en till en början plan stig där han visar oss ungefär samma fåglar som på Cousin, men vi ser även Seychelle bulbul (endemisk med kul punkliknande svart frisyr), Brown Noddy och Seychelle magpie-robin (endemisk). Men även en främmande art som den vackert röda lilla Madagascar Fody.

Fairy tern
Magpie-robin

Sedan går stigen brant uppför. På ungefär 100 meters höjd kommer vi till en utsiktsplats där vi ser mängder av större fregattfåglar och förmodligen även den mindre – de är svåra att särskilja då det skiljer endast 15% i storlek. Fregattfågeln känns lätt igen på att varje vinge är inte mycket, men ändå tydligt deltaformad. De är verkligen byggda för att flyga då deras skelett endast står för 5% av kroppsvikten.

Fin sikt och utsikt
Fregattfågel
Uteliggare?

Efter ett snabbt dopp är vi tillbaka på Pegasos och serveras lunch bestående bland annat av små vegetariska och heta vårrullar, sallad på gurka och feta, pasta napolonaise med italienska köttbullar samt fisk eller brässerad rostbiff. 

Under tiden har båten tuffat vidare till St Pierre, en pytteliten granitö. Vi hoppar i ifrån gummibåtarna och snorklar runt. Återigen nya fiskar som Longfin Batfish och många andra, som jag inte hittar i någon fiskbok. Blir det någon liknande resa i framtiden ska jag definitivt skaffa en vattentät kamera!

St Pierre med fin snorkling

Nu har skeppet hunnit fram till Praslin; den näst största ön, där vi lägger till i hamnen på öns södra sida. Till avslutningsmiddagen på båten spelar ett band lokal musik, där dock amerikanska och europeiska alster letar sig in. Bandet spelar dock rätt högt varför konversationen vid middagsbordet försvåras. Middagen är god, men återigen så är såväl kött som fisk överstekt.

Sedan är det dags att betala konsumerade drycker etc. Kortbetalning görs med en manuell slipmaskin, vilket fick mig att tänka på 80-talet. Efter en stund inser jag att skeppet nog oftast befinner sig någonstans utan radiokontakt för kortterminaler. Å andra sidan har ju skeppet sedan i år väl fungerande wifi, så det borde gå att lösa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s